Job 14
Svenska Karl XII:s Bibel (1703)
Translation: SWEKARLXII
1Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;Select Job 14:1
2Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.Select Job 14:2
3Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.Select Job 14:3
4Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?Select Job 14:4
5Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.Select Job 14:5
6Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.Select Job 14:6
7Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.Select Job 14:7
8Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;Select Job 14:8
9Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.Select Job 14:9
10Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?Select Job 14:10
11Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;Select Job 14:11
12Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.Select Job 14:12
13Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig.Select Job 14:13
14Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;Select Job 14:14
15Att du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk:Select Job 14:15
16Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.Select Job 14:16
17Min öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.Select Job 14:17
18Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;Select Job 14:18
19Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.Select Job 14:19
20Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.Select Job 14:20
21Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.Select Job 14:21
22Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.Select Job 14:22
Svenska Karl XII:s Bibel (1703) (SWEKARLXII) · Public Domain